Mishka föddes 2003 av samma Mamma som Sati. Han var en av de absolut sötaste katter jag träffat! Förutom att han var barnslig och betedde sig som en charmig kattunge hela livet, var han född med en sned framtass. Detta gjorde att han skuttade! Som en bekymmersfri, ständigt leende kattunge skuttade han fram genom livet!
Mishka var en sann livsnjutare som gjorde allt till 100%. När han lekte -oftast med små hundleksaker i gummi- gjorde han det rejält, högljutt och länge. När han åt skedde detta intensivt och spinnande och när han sov snarkade han och ingenting förmådde väcka honom!
Vår lilla ängel hade problem med urinsten och åkte in akut 2 gånger under 1 år, men klarade sig gallant, med ordinationen; ät svindyr dietmat resten av livet!
Men en dag i slutet på Februari hostade han och rosslade. Vi åkte till veterinären som tog lång tid på sig med alla undersökningar. Ingen verkade ta hans problem på allvar, knappt ens när han började blöda från nosen,,, ja hela kvällen på djursjukhuset drog ut på tiden. Det är vi glada för nu i efterhand eftersom den kvällen blev den sista vi fick med Mishka då han var vid sina sinnens fulla bruk. De behöll honom under natten. Nästa dag, 1 Mars, ringde de och sa att vi var tvugna att skynda oss dit för kissekatten höll på att dö. Ingen visste varför. 3 veterinärer hade undersökt honom men ingen hittade något fel. Vi satt nästan 4 timmar hos Mishka. Han låg nerbäddad. Han fick smärtstillande. Han var helt borta. Men han kände igen oss och reagerade på våra röster och när vi rörde oss. 2 gånger gick han runt och gick på lådan och försökte krypa upp i våra famnar. Varje gång skrek han av smärta och oro.
Det bästa vi kunde göra för vår glada, snälla Mishka-Liten var att låta honom somna in och slippa plågas mer. Han dog i våra armar.
Varje dag tänker vi på dig. Livet är annorlunda utan dig. Vi är lyckliga, men Du fattas oss... Lilla, fina, mjuka, leende Mishka-Katt.
