22 April -09... Djur... Mage... Sjukskrivning... Utbildning...
Våra djur är helt underbara!
Smilla (röd-creme-grå-svart-vit 2.5 år) gosar mer och mer! Hon KRÄVER det! Vill upp i knäet och spinna och bli klappad... Speciellt vid datorn är det perfekt, för där har man inget annat att göra än att gosa med henne (???)... Så om man INTE gosar med henne varje sekund, klappar hon med sin lilla tass på våra kinder, helt lätt & försiktigt, utan klor, bara för att markera att "Hallå, nu glömde du att klia mig bakom öronen, mamsen..." Och nu när jag är hemma mer och vilar mer, så är lyckan fullständig, SPECIELLT om jag lägger mig ner i soffan & drar en fleecefilt över mig! Fleecefiltar är nämligen dte bästa som finns att gosa på! Då kommer Smilla springande, spinnande högt och slänger sig in under filten, upp på magen/bröstet & attackgosar ca 10 minuter, sen somnar hon med ett leende (jodå) på läpparna, med sitt mjuka huvud lutat i min hand! :-)
Sati (svart 7.5 år) har det senaste halvåret också utvecklat gosandet alltmer... Och äntligen har han han avancerat till att VÄLJA att gosa med min fru! Han VÄLJER att gå och lägga sig i hennes knä, varje kväll vid TV:n. DET är helt underbart att se! Att dte inte bara är jag som gäller för hela slanten! Dessa gosstunder med mig OCH min fru blir längre och längre, intensivare och mer genuian varje vecka! Härligt! Stimulansnivån har också ökat här hemma. Inte nog med lekstunderna på kvällarna, sällskapet av oss människor, Honeys eminenta sällskap och de retliga duvornas promenader på fönsterbläcket, NEJ... Nu har vi dessutom en MUS i AKVARIET, tror Sati. Jojomänsan. Det ÄR en mus som kryper runt på botten och äter rester, suger bort alger från glaset och retar Sati... En MAL har Sati nämligen aldrig hört talas om. Det enda han vet är att fiskarna är ok att titta på, visst, men den där lilla bruna saken är INTE en fisk (och INTE en mal) men den är fruktansvärt rolig att titta på, jaga runt akvariet, tassa efter och försöka fånga! :-)
Honey (dvärgpapegoja, olivgrön & orange, ålder okänd, men gammal enligt veterinär) trivs som jag skrivit förut, med att våren är här! Det är sol, det är skönt att dusha under blomsprutan, det är roligare att bada i sitt badkar, det finns en mängd fåglar utanför fönstret att prata med, skälla på, bli rädd för och försöka locka in... Dessutom har vi människor äntligen fattat att Honey har tröttnat på röda äpplen. Han har -liksom jag- numera CRAVINGS efter supergröna, sura Granny Smith äpplen! :-)
Fiskarna vi har är: En massa Platy (gul-röda, vit-svarta, svart-röda). Många Black Mollys. Ca 8 vuxna guppy (oranga, svarta, gula, röda, bruna, ljusa, gula) 2 st sorgmanteltetror (ganska stora -5 cm- silver & svarta) som hjälper till att äta upp alla yngel! 2 Bredbandsbarber (röda med svarta ränder) som också håller yngelbeståndet nere. 8 neontetror (röda och neonblå). 4 "mördarsniglar" som har som uppgift att döda alla andra sniglar! 1 brun mal (musen!). I det lilla akvariet bor 2 Black Molly som vägrar flytta, men egentligen ska där bara bo räkor! En mördarsnigel som jobbar hårt. Har 1 eller 2 röda "red cherry", 3 röd-vita "red crystal", 2 pinochioräkor med lååånga näsor & 1 orange dvärgräka, som är den största!?
Och jag och min fru mår jättebra och är superlyckliga, nervösa och stolta över att jag är gravid och att, om allt går bra, så blir vi MAMMOR i juli!!! VÅR lilla bebis sprattlar, busar, sparkar, puttas, sover och vinkar till oss dagligen! *älskar* Och jag har blivit sjukskriven på 50% troligen tiden ut. Eller tills jag kanske får havandeskapspenning, eller till jag blir helt sjukskriven, eller tills jag föder... Ingen vet exakt. men dte är oerhört skönt att va sjukskriven och nödvändigt dessutom. För så fort jag gör något i normal takt (sorterar tvätt, går, handlar, bär, leker med katter eller barn, kliver i occ ur bilen, reser mig från stol etc) så får jag sammandragningar=förvärkar. Hela magen blir jättehård, superspänd och krampar. Och det är inte bra att detta händer så pass tidigt och ofta och regelbundet, som det gör. Därför är jag sjukskriven. För att förhindra och förminska riskerna för att föda för tidigt... Känns otroligt skönt att lyda kroppens varningar och ta det lugnt för vårt barns skull.
Och ikväll ska vi på en föräldrautbildning på försäkringskassan om pengar, regler, ledighet, rättigheter, skyldigheter, blanketter och sånt där...
HA DET BRA ALLIHOPA! :-)
8 April... Födelsedagar, sjukskrivning, koloni...
Båda våra Mammor har fyllt år nu i dagarna! Och den ena var vi ute och firade i helgen och den andra firar med att gå på cirkus och ha utställning i Simrishamn! :-) GRATTIS till dom båda! *Kram*
Vi var på kolonin i helgen och vårstädade... MYCKET att rensa, städa, slänga, restaurera, laga, plantera, rädda och fixa fixa fixa! Till påskhelgen kommer vattnet på där ute, så då slipper min fru släpa tunga vattendunkar var gång vi ska fika, tvätta oss eller städa... Och om alla prognoser stämmer, så blir det fint väder i påsk, vilket hade varit underbart!!!
Jag fick ju en snabbtid hos läkaren i fredags på grund av de sammandragningar=förvärkar jag haft flera gånger om dagen i ca 1 månad. Läkaren konstaderade på olika mer eller mindre smärtsamma vis, att bebisen inte blivit påverkad och att jag är "stängd och fin" där man ska va stängd ca 3 månader till och att livmodertappen mår bra...!!! Så sammandragningarna har inte påverkat min kropp än, men det är alldeles för tidigt att ha så många, täta sammandragningar som jag har/haft, därför valde läkaren att sjukskriva mig i 2 veckor (till 17/4) så under denna period jobbar jag bara 50%.
Det har varit/och är helt underbart att jobba så lite som 4 timmar om dagen. INTE för ledighetens skull, utan för att jag orkar med något! Jag är inte helt slut och dödstrött var kväll. Både kroppen & knoppen orkar funka en stund på kvälllen också... Jag behöver inte vila och va stilla hela tiden... Jag har inte ont hela tiden & jag kan UMGÅS med min familj igen! DESSUTOM kan jag va en bättre pedagog, jag är lugnare, sakligare och gladare förskollärare eftersom jag inte har ont hela tiden, jag behöver inte va orolig för att mitt jobb skadar bebisen & för att jag vet att dagen är kort...
Jag har jag haft 3-5 sammandragningar de dagar jag nu jobbat 50%, de kommer när jag böjer mig mycket, lyfter & bär eller går långt. De kommer även när jag är hemma och gör något fysiskt ansträngande. Hade jag fått bestämma så hade jag fortsatt va sjukskriven. 50% eller 75%. För jag vill INTE att mitt fysiska jobb ska påverka/skada vårt barn. Och därför att jag orkar med de timmar på jobbet så mycket bättre & har fått ett vaket hemma-liv igen. Dessutom har jag haft jättelite foglossning! Jag har köpt ett hårt, dyrt och fult bälte som ska stötta och "hålla ihop mig" och det är superskönt att ha! Så bältet har säkert hjälpt, plus att jag nu inte behöver överanstränga min kropp, lederna, bäckenet, ryggen, blygdbenet och allt annat med lyft & fysiskt stress hela tiden 100% var dag...
MEN SOM JAG SAGT FÖRR: JAG HAR GÄRNA ALLA KRÄMPOR I VÄRLDEN, BARA BEBISEN MÅR BRA! :-)
2 April...Vagn, sammandragningar, magsjuka, VÅR
Har varit en tid av jobb & ledighet, vänner, regnbågs-öppen-förskola, våra härliga djur & maginfluensa med medföljande kräkningar *blä*. Förfärligt att va magsjuk, det var jag förra helgen & det verkar ha kommit tillbaka nu. Helt enkelt efterosm föräldrarna till de magsjuka barnen på mitt jobb inte FATTAR att de måste hålla barnen hemma, eftersom ungarna smittar ner ALLA andra på förskolan om de kommer... *Morr* Förra gången slapp min fru mirakulöst ifrån magsjukan, hoppas hon har samma tur denna gång...
Vi var på vår koloni i söndags i solen! Mycket att göra och fixa men dte känns inspirerande & roligt! Allt utom det faktum att vi måste köpa en jävla MULLTOA. Efterosm koloniområdet ändrar sina regler angående toalettkärl, när dte passar dom. Så den toan (en separett) vi satte in för ca. 2 år sedan, är snart olaglig. Så nu måste vi köpa en (dyr) mulltoa. KUL och börja säsongen med skit! ;-)
Vi köpte vagn för några veckor sedan! Och vi lyckades bygga ihop den också!!! Det är en Hoco Diamnod (Cresent-underleverantör typ). Den har alla de finesser vi vill ha utan att va för överdriven, prolig, snobbig eller dyr! :-) Katterna har inte greppat vd det är än, men däremot LÅDAN som den kom i, den älskar dom! Så kissekatterna är nöjda & Honey, vår lilla papegoja, har vårkänslor & är glad & pigg han också!
Vi var hos barnmorskan på MVC idag och allt verkade bra! Magen/livmodern verkar ha vuxit enligt kurvan, bebisens hjärtslag lät fina (!!!) mitt järnvärde var lite lågt men inget farligt. Däremot bokade hon genast en tid på sjukhuset för att dom ska kolla upp de sammandragningar jag fått mer och mer senaste veckorna... Jag visste inte ens att dte var sammandragningar/förvärkar, men andra personer som fått barn plus en massa internetsidor upplyste mig om det! Det är troligen inget farligt, men jag fick tid redan i morgon vilket känns ovanligt snabbt...!!!
Ocj naturligtvis konstaterade sjukgymnatsen att jag har foglossning. Det kommer och går, vissa dagar gör det knappt ont, andra dagar kan jag knappt röra mig...
MEN som jag sagt i 2 års tid: Jag har gärna vilka krämpor som helst, BARA bebisen mår bra! :-)
8 mars = kvinnodagen.
Som sagt kvinnosdagen är en viktig dag att minnas. Ni vet ju alla själva varför (hoppas jag!).
Förkylningar både här hos oss & på jobbet verkar aldrig ta slut... Regn & vårsol om vartannat... Vi var på en fest som i ena stunden var jättetrevliga & i nästa brakade ihop & jag fick en utskällning & hånfulla kommentarer av en person som annars verkade trevlig & som för övrigt verkligen inte känner mig...
Det är längesedan jag blev så jävla förolämpad & kränkt av någon... DESSUTOM var det av en VÄLDIGT dålig anledning hon betedde sig så illa mot mig... Inget stort, inget allvarligt satte igång det... Och även om mitt sätt att vara eller min attityd var en bidragande orsak, så hade hon ingen rätt att säga sådana saker till mig, göra som hon gjorde & bete sig så otroligt fult mot mig & mina val i livet, som hon gjorde. Min fru & jag var helt chockade. Trist som fan på en annars trevlig fest.
Min mage växer & bebisen rör sig ofta & mycket! *Älskar* Min fru kände rörelserna hä
Födelsedag 28/2-09 ! :-)
Jag fyllde 27 år igår den 28 februari och vi hade ne liten middag-fest med några släktingar och vänner! Jag fick fina & användbara saker (presentkort, skor, en fantastisk ny fotobok av Brutus Östling om fåglar) och en videokamera!!! :-) Jag är jättenöjd & hoppas alla som var här också är det!
Magen växer & är fin & jag och min fru är så glada & överväldigade av lycka, fortfarande! Katterna gillade att här var folk och Honey kvittrade med några av dom och fiskarna & räkrona fick lite uppmärksamhet dom också! Tyvärr är både frun & jag förkylda och har varit det hela veckan. Men dte har brutit ut nu, efter festen... Så idag, efter vi varit på loppis med min Mamma, har vi bar vilat, läst, sett film, ätit och vilat lite till! Vi får se om
JAAAA... DENNA HWMSIDA ÄR VERKLIGEN ETT MYSTERIUM. JAG HAR SUTTIT EN HEL JÄVLA TIMME FÖR ATT FÖRSÖKA FIXA DETTA LILLA JAG SKRIVIT OM MIN FÖDELSEDAG OCH ÄNDÅ BLIR DTE INTE RÄTT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! SÅ VARJE ORD NI LÄSER ÄR DYRBAR TID FÖR MIG, BARA SÅ NI VET! ;-) Alltså, på den översta bilden är det jag och en vän till oss och vi är helt naturliga på bilden förstås! Och på bilden här under är min fru, hennes syster och hennes Mamma. Dte togs fler bilder igårkväll, men med tanke på tiden det tar att göra något här på weebly idag, så stVi får se alltså, om någon av oss kan gå till jobbet i morgon... Hoppas men tveksamt.
22/2-09 Mage, Djur, Jobb, Väder, Helg...
Vädret har varit irriterande. Kul för alla med sportlov och så, men inte för oss övriga. Att vakna upp till -10 grader och blåst och snö är inte kul. Isklumpar på kedjan på cykeln, snömådd på vägarna, istappar som hänger från sadel och styre... NEJ. det är inte kul. Det som ÄR kul är att leka i snön! Det tyckte till & med jag de första dagarna. Eftersom jag nu har ett jobb där "leka i snö" ingår i det pedagogiska uppdraget så är dte bara att sätta igång! Och DET är roligt!
Och Magen växer! Och jag givk in i vecka 20 alltså FEMTE månaden i fredags!!! HALVVÄGS!!! Helt otroligt & overkligt och fantastiskt! Vi Har kollat barnvagnar i helgen. Och vilken djungel! Vi har jämfört priser, storlkekar, tyngd, funktionr (både onödiga & nödvändiga) och hur lätta de är att fälla ihop & styra & få upp för trappor etc etc etc. Måste säga att dte är väldigt skönt att vi har lång tid på oss att bestämma oss!!! HOPPAS att allt fortsäter att gå bra med vår bebis... Jag kände de första ordentliga rörelserna i torsdags! Jag hade precis läst på nätet (familjeliv.se) att det är vanligt att inte känna mer än "fisksprattel" & "fjärilsfladder" flera veckor till, vilket gjorde mig lugn. Men samma kväll kände jag hur dte VERKLIGEN rörde sig! Någon puttade på mig inifrån, gjorde en kullerbytta eller liknande!!! Helt fantastiskt! Längtar till min rörelserna blir så starka & regelbundna att min fru också kan känna dom! och i gårkväll rörde det sig lika starkt PLUS att jag då tittade på magen och SÅG hur det rörde sig! WOW!!! Vår lilla tjej sa Hej!
Våra katter Sati & Smilla mår bra. De leker, kräver gos, tigger saltkött, klättrar runt i hyllorna, gömmer sig i badkaret, räknar fiskar (jodå) jagar varandra, sover i våra sängar & spinner i våra knä... Och vi älskar dom! :-) Fågeln Honey verkar också må prima! Han längtar efter våren (jodå) men är åtminstone nöjd med att det ät lite ljusare nu än för 1 månad sen. Han flyger ca 1 gång i veckan & kvittrar & sjunger för kung & fosterland , fast han inte är rojalist (nädå).
Och i fredags köpte vi nya räkor! 2 Små vit-svart randiga & 2 små röd-vit randiga! De de är mindre än mina andra för dessa blir bara 1-2 cm medan mina övriga blir drygt 3 cm långa! De är söta & fjantiga! Fiskarna mår också bra & nästa vecka ska några Platy & Black Molly flytta hemifrån ner till den eminenta djuraffären på hörnan! Min svärmor flyttade från sitt fina stora hus till en liten fin, snygg, mysig lägenhet förra helgen... Jobbigt och skönt på samma gång. Hoppas verkligen hon kommer att trivas! Och idag ska vi träffa 2 av våra vänner med bebis! De kommer att få utstå en del asknäppa frågor om bebisar, graviditet & annat kring vagnar, regler & sånt som vi har kommmit på under helgen att vi inte riktigt känner till!!! Om allt det senaste jag skrivit är konstigt stavat eller märkligt formulerat, beror det på att texten är vit & bakgrunden också av nån outgrundlig anledning OCKSÅ blivit vit... Så jag ser inte ett dyft av vad jag skriver! Hej svjs!
BEBISEN MÅR BRA & ÄR TROLIGTVIS EN TJEJ!!! :-)
Vecka 19. Ultraljud igår & bebisen mådde bra, växte som den skulle & allt som kunde mätas (blodflöde, längd, organ, hjärta etc) såg ut att utvecklas och funka perfekt! Bebisen är 18 cm kång & väger 193 gram. FANTASTISKT skönt att höra att allt är bra med henne! Med 90% säkerhet är det en tjej!
Och hon var bestämd, envis & en smula hemkär: Hon låg så långt upp i magen det var möjligt, hon låg och tryckte precis under mitt hjärta med ryggen vänd mot oss & ville absolut inte vända sig eller flytta sig längre ner i magen så undersökningen skulle gå lättare & så vi skulle kunna få bra bilder! SKöterskan puttade på magen och jag fick hoppa och rista på magen (!!??) men NEJ, hon låg där HON ville! Men slutligen vände hon sig en aning så ett par bilder kunde tas & så undersökningen kunde bli klar.
Bilderna är lite otydliga, men överst till vänster är hennes ansikte i profil. Under det är hennes hand. Överst till höger ligger hon demonstrativt med ryggen mot oss! Under syns hennes lilla fot!
Ofattbart att se henne! Hon viftade med sina små fötter & hon var frisk & fin & busig & livlig & underbar & hon är vår! Hon är förstås sin egen & hon är en person & har en vilja & hon finns för att vi längtat ihjäl oss efter att få träffa henne! Hon är finast i hela världen & vi har gjort allt som stått i vår makt för att hon ska komma till världen & uppleva allt. Och för att vi vill ge henne det bästa som finns & visa henne allt & för att vi helt enkelt saknat henne så länge & redan älskar henne.
3/2-09 Föreläsning, framtid förkylning
Idag föreläste jag för SISTA gången! Sedan jag var 15 år har jag hållt föredrag och på olika mediala sätt varit aktiv kring frågor som rör sextrakasserier, genus, jämställdhet, könsroller och annat... De senaste 5 åren har det blivit mindre och mer sällan, men ändå.. Och som jag skrev för någon vecka sedan, så skulle den högstadieskola jag gick på i Eslöv ha ett projekt om attityder & liknande och då bad den enda läraren som stöttade mig då (och som dessutom hållt kontakt med mig under alla år) att komma dit och föreläsa. Och det gjorde jag. Och det gick verkligen jättebra! Bättre än jag kunnat föreställa mig och eleverna var intresserade och lyssnade och tog in (dte märktes). Eleverna kom 3 ggr, årskurs för årskurs, så det var ungefär 150-200 som lyssnade varje gång och det var knäpptyst i aulan medan jag pratade. Många lärare var imponerade av att eleverna var så engagerade, tysta och ordentliga under hela 45 minuter! Det kändes som ett väldigt bra betyg! Och det känns superskönt att ha fått ett så bra avslut på ett stort kapitell i mitt liv! Ett avslut.
Föresten! Förra veckan påstod hemsidan att 80 personer kollat här inne och idag säger den att ingen har kollat!!!??? SÅ jag vet inte hur det funkar! Men vi är glada om Ni, våra vänner kollar här inne med jämna mellanrum! :-)
Vi hjälper ju min frus Mamma att sortera och packa inför hennes flytt om några veckor och det är både jobbigt och roligt! Vi har fått jättemånga fina saker från hennes hem och nu känner vi alltmer att vi verkligen BEHÖVER flytta! inte bara VILL, nä, nu är dte ett BEHOV!!! och tänkt när (om) vi får barn, VAR ska allt få plats och ändå se fint ut och kännas mysigt??? Och så ska vi till IKEA ikväll, så jag vet inte hur vi ska få plats med oss och allt!
Och självklart släpper inte förkylningen inte. Men vi mår ändå bra och våra fina söta djur likaså och vi är lyckliga! :-)
30/1-09 HELG!!! Vi är förhållandevis friska, vänner & släkt...
Efter att vi har jobbat ovanligt hårt denna vecka också (det FINNS inga vikarier att få till skolor och förskolor, man får fan jobba röven av sig varje vecka, ensam utan hjälp...) efter det, så är vi helt slut! Och förkylningarna sitter i men nu är det HELG! :-) Och det är något magiskt med fredagkvällen....
I morgon ska vi till en av mina bästa, äldsta vänner & fira hennes lilla dotter! Ska bli kul! Får se om jag kan få/låna/köpa lite mammakläder av henne! (Somliga börjar få en smula för trånga byxor, trots gummiband...)
Och nyss fick jag reda på att våra nyaste vänner har köpt ett hus! Som de ville ha och fick supersnabbt! Värsta flytet jag varit med om! :-) SÅ GLAD för deras skull! *och lite avundsjuk;-)*
Och tyvärr är en av mina unga släktingar jävligt sjuk. det har hon varit länge länge, allvarligt sjuk och hon blir bara sämre och sjukvården & "specialisterna" fattar ingenting. Hon kanske inte klarar det här, bara för hon får så jävulst dålig vård, dåligt med förståelse, dåligt folk osm inte fattar och bryr sig. jag blir galen & upprörd och orolig och arg som ett bi.
Och nåt konstigt: Förut brukade mellan 3-18 personer i veckan kolla in denna hemsida, nu senaste veckan har 80 personer (!!!???) varit här och tittat!!!??? Jag fattar ingenting! Kul om det är trevligt folk, otrevligt om det är idioter...
Ha dte bra allihopa!
Nu några bilder på våra eminenta djur!
24/1-09 Tid, Förkylning, Old Times...
Vi gick in i vecka 16 igår, fredag! Känns underbart! Men vi väntar ändå med spänning (och en viss oro) på ultraljudet 12/2, då vi får veta hur vår bebis mår... *PLEASE, BE OK*
Tiden går trots allt fort, snart slut på Januari och då är det bara Februari kvar tills min födelsedag & sen kommer våren! :-) Och vi ska försöka göra en och annan kort resa & utflykter under våren... Ekonomin tillåter oss att göra det i våss mån OM vi håller oss i Sverige & gör korta turer... Och jag har en Mamma som gärna är djurvakt här (fast hennes egen söta katt då också behöver passning...!!!) Så våren ser vi fram emot! (Om allt är bra den 12/2 alltså...)
Och så är jag förkyld & dålig i magen. Det är helt omöjligt att undvika, när man jobbar på förksola & småbarnsavdelning. Man blir nyst på, ungarna hostar i ens mat, de snorar & gråter i ens famn, de har blöjor (!!!) eller inte (!!!)... Och det spelar ingen roll hur mycket desinfektionsmedel man dränker händerna i, man blir smittad ändå! Men oavsett detta, älskar jag mitt jobb!
& Ungar är SÅ viktiga & härliga. Och jag är så stolt över att få jobba med dom! (Även om det är sjukt jobbigt, stressigt & tungt ibland).
De som känner mig lite vet ju att när jag var 15 år och gick på Ekenässkolan i Eslöv, satte jag igång en landsomfattande debatt angående hur killar (pojkar & män) behandlar & tilltalar tjejer (flickor & kvinnor). Vägra Kallas Hora, blev namnet på det hela... TV, Radio, Tidningar, teater, Föreläsningar på skolor runt om i landet plus på de mest eftertraktade ställen (Rädda Barnen, Uppsala universitet, ROKS, etc) blev vardag för mig under 6 års tid.
Under de senaste åren har jag slutat föreläsa. Eftersom det har hänt mycket i samsamhället, världen, mitt liv, skolorna, tiden har gått och det MÅSTE finnas/komma andra unga tjejer med åsikter & styrka & mod... Jag börjar ju bli lite gammal för att göra så starkt intryck på ungdomar...
MEN nu finnas det EN lärare från den tiden som jag hållt kontakt med under alla år från högstadiet. Hon var den enda som stöttade mig då och var på min sida då,,, och förstod att det inte bara var skitkul att va kändis & därmed enam. HON har i alla fall bett mig komma tillbaka till Ekenäs i februari för att hålla MIN SISTA föreläsning. De har ett prohekt om attityder etc och ville gärna ha dit mig. Jag ska träffa henne idag & få mer info. Och det är första gången sen gymnasiet vi träffas, så trots min förkylning, känner jag verkligen hur kul det ska bli!
20/1-09 Mage, Djur, Jobb, Vänner, Flytt...
Magen växer! Vi var hos barnmorskan på inskrivning igår & jag har gått upp 4.5 kg!!! på 15 veckor!!! *hjälp* Men för första gången i livet har jag nog varit FULLT NORMAL på alla sätt! ;-) Har väl aldrig hänt förut... Jag följde kurvor och alla prover (blod & urin) såg "trevliga" ut! Men det viktigaste vet vi ju inte; hur vår bebis mår. det får vi reda på den 12/2... Då hoppas vi att vi får se vår lilla älskling i full action där inne!
Djuren mår bra! Några räkor & fiskar har dött, men sånt händer... Honey har kommit ur sin höst-vinter-depperition & kvittrar & flyger ofta numera! Smilla är glad, busig, social, supergosig & tokig, som vanligt! Sati är också precis som han brukar, men han hostade under veckorna efter jul, så vi har bokat tid hos veterinär, men nu har han slutat hosta... Men dte är nog lika bra att kolla ändå...
Våra jobb är ok, men min fru vår jobba häcken av sig varje vecka, eftersom de ALDRIG får vikarier när folk är sjuka. Då ska hon ställa upp. Hon och några andra, men oftast är det hon som råkar ut för att både ha morgon-fritids, lektioner, lunch, eftermiddags-fritids och stängnigar... Allt detta utan extra planeringstid & utan extra vila och utan extra lön....... *ILLA* Så hon (och jag också) hade gärna haft semester snart igen! :-)
Vi har träffat en del väner under vintern & det är alltid lika kul! Vänner med barn, vänner utan barn, släktningar & gamla och nya vänner! :-)
Och så håller min frus Mamma på att flytta... och det är mycket sortering, rensning, slängning, målande & snart flyttande, så våra egna flyttplaner läggs en smula åt sidan... Dock jobbar min fru betydligt mer än vad jag gör... Jag får ju inte bära och sånt... Och orkar inte heller, för jag har en satans hjärtklappning...
Men allt är bra med oss! HOPPAS DET ÄR BRA MED ER ALLA OCKSÅ!!!
4/1-09 HEJ ALLA SOM LÄSER! DET ÄR KUL ATT NI KOLLAR HÄR IBLAND!!! :-) *VINKAR TILL ER*
Nu kommer lite bilder från julafton, nyårsafton och sånt! :-)
3 Januari 2009!!! Allt fortfarande bra! :-)
SÅ länge sedan något jag skrivit har kommit in här! Hemsidan har krånglat och vår gamla dator också... Den dör för övrigt då och då, så vi har köpt en ny... Hoppas denna dator ska hjälpa "weebly" på traven! DET är alltså förklaringen till detta uppehåll! KRÅNGEL!
Vi har nu knappt 1 vecka kvar av semestern och vi har haft det underbart skönt! Att vara lediga, umgås med varandra, våra djur, göra vad vi vill när som helst, ha energi, ork och lust till varandra och sig själv. INTE som när man jobbar, då man skrapar ihop de smulor av ork man har kvar när arbetsdagen är slut... Detta har varit nödvändigt för att orka med och samla ny energi för nästa år, jobb-år och allt annat...
På julafton var vi hos min frus systerdotter och hennes man i Kalmar. Trevligt, mysigt och juligt! På nyårsafton var vi hos min Mamma på fest och det var också jättekul och mysigt men vi såg nästan inga fyrverkerier, för dte var skog i vägen!
Min mage mår bra! Den växer!!! Om dte beror på bebis, livmoder, mat, gaser eller vad vet ingen, men ATT den växer (84 cm runt om!!!???) och att vi har jagat nya, större byxor till mig under hela semestern och att bilden talar sitt tydliga språk, räcker som bevis för att NÅGOT händer med den! :-) Vi hoppas förstås att den lilla bebisen där inne lever. Mår bra och trivs! OM den lever och allt är bra så kan den; hicka, rapa och röra sig ordentligt. Den har länge haft ett tickande hjärta, alla organ är klara och nu ska den "bara" v'xa till sig!!! VISST ja! Vi har ju sett vår lilla på ultraljud! I vecka 8+6 SÅG vi vår lilla mini och den rörde sig och var sötast!
Våra djur mår också superbra!
GOTT NYTT ÅR!!!
2 December 2008: Allt bra hos oss!
*Snart jul! :-) *Katterna & fiskarna & räkorna & fågeln mår bra! *3 veckor kvar på våra jobb... *Vi har sett den underbara musikalen "Mama Mia!" Det var otroligt bra & medryckande & man skrattade, sjöng & grät om vart annat! *Jag är fortfarande gravid & vi vågar nästan prata om det ibland! *Tyvärr får en av mina bästa vänner fortsätta sin oändliga kamp mot att få barn... *&Tyvärr mår en av mia släktingar oerhört dåligt & får i princip ingen professionell hjälp alls, fast hennes tillstånd länge varit farligt...
Livet är svårt. Hårt & tungt. Orättvist, mörkt & gräsligt. Sorgligt, hemskt & för jävligt. MEN OCKSÅ underbart, fantastiskt, otroligt härligt, glittrande av skönhet & värme, lugn, trygghet, spänning & kärlek. FAN vilken tur att man lever. Och fan vad fort det kan ändras. SÅ ett råd till alla: Ta vara på er tid, varandra, ert liv, ha roligt, njut, var ärliga, kämpa, ta det lugnt & tjafsa inte i onödan, det har vi fan inte tid med...
Denna sida är en gåta! 19/11-08
Jag har varje dag under in förkylning försökt ladda upp text och bilder här. Igår försökte jag 2 timmar. Men nej. Och så idag fanns på något sätt allt jag skrivit sparat någonstans så idag funkade det på 2 minuter!!! Så jag hoppas att alla ni KÄRA läsare, har tålamod med att dte ibland är torka här inne... *Blir glad när jag ser att folk läser*
Katterna tycker verkligen det är trevligt när någon är hemma såhär från jobbet. I alla fall de första timmarna... För då kan de gosa, leka, gosa, busa, prata, gosa och så gosa med någon. Men sedan, när "Smillis" & "Sati-Boy" vill sova, så GÅR ju inte det. För HUR ska dom då kunna hålla reda på den Mamma som är hemma??? Dte går inte. Så då tvingar katterna -särskilt den minsta piggaste av dom- sig att vara vaken... Och till slut går hon runt och gnäller, gnr och BER mig gå och lägga mig eller gå UT, så hon kan få ro! De är SÅ söta!
Ska träffa lite folk snart är det tänkt... En vän som jag skrivit mitt examensarbete med (för 100år sedan) och som också haft fina små råttor. Hon kommer hit till helgen och hämtar några yngel! Och en vän jag lärde känna under gymnasiet (1000 år sedan). Vi har följts åt i vått och torrt... Och även om vi inte ses ofta längre, har hon en särskild plats.... Hennes dotter & hund är också nice, förstås! Och så kommer min Mamma hit och ska lämna julklappar som vi ska skicka upp till mina kusiner i Sundsvall! Och min frus Mamma och min frus syster med man & hund, ska vi väl också träffa snart, om inte annat så till jul! Och så ska vi innan jul träffa 3 flatpar varav 2 par har barn, kul! Och så ALLA de vänner vi har som vi inte träffar så mycket men som vi har kontakt med via nätet!!! Dessa är lika viktiga som de vi träffar. Känns inte som att vi inte ses så ofta... Internet är faktiskt bra ibland... (Speciellt när man har väner som flyttar till Danmark, bor i Staffanstorp, i Sundsvall, Stockholm etc) Nu har Smilla dödat en servett. Därefter attackerat en av Honeys kompisar; en påskkyckling gjord av en toarulle och påskfjäder. Smilla vill gärna sova nu, men jag stör...
18 november! Riktigt höstväder... Men snart jul! Förkylning som vägrar ge sig.
Fortfarande hemma från jobbet och det ska jag vara i morgon också. De är så söta på jobb, för när jag ringde dit idag och sa att jag inte är bättre, så frågade hon som svarade vad det var för fel... "Det är väl inget med magen...!" De har gått och undrat om det har hänt något och det är därför jag är hemma! :-) De är bra! Tänk att ha ett sådant jobb! Visst, hon som är min närmaste kollega och jag är inte de allrabästa vännerna och vi är väldigt olika och har lite olika syn och tempo... MEN vi funkar och kan ha det bra och roligt. Och alla de andra är verkligen jättetrevliga, kul och bra! *nice med bra arbetsplats*
Men man kan ju undra... Så mycket som jag hostar och snyter mig... HOPPAS det där lilla lilla fostret, där inne, kan hålla sig fast! :-)
Nu har jag varit tvungen att koka ännu en fisk till döds... Denna guppyhane har varit sjuk över 1 vecka och bara blivit sämre, svagare och mindre... Och nu började de övriga fiskarna äta på hans fenor. På 2 veckor gick han från stor, blå-metallic till liten & grå. :-( Men nu lider han inte mer. Och de andra fiskarna får medicin så det storknar. Och de är så MÅNGA nu. Alla yngel har liksom vuxit! Och kräver utrymme, revir, mat och uppmärksamhet... Så jag har varit tvungen att flytta över de största ynglen till räkornas lilla akvarium... För snart stressar de ihjäl varandra och då blir de aldrig av med sjukdomarna, trots medicin ju... Visst, det ÄR bara fiskar, men man märker ändå när de mår dåligt, blir deppiga & stressade & ledsna & aggressiva...
Jag var på Genus-Konferens 13-14 november. Verkligen givande, inspirerande, härligt, peppande, motiverande & underbart! Genus, Jämställdhet, demokrati, rättvisa, jämlikhet... VIKTIGT.
17 november 2008. Hemma med förkylning, men fortfarande GRAVID!!! :-)
Ja, tänk att det funkat så här långt! Vi är glada för varje dag som går utan missfall. Till jul ungefär har dte gått de 12 första kritiska veckorna... Visst, man kan få missfall och barnet kan dö och bli sjukt även efter 12 veckor, men den allra största faran sägs vara över efter 12 veckor... Så vi längtar mer till jul än någonsin! Katterna är underbara. HUR kan folk leva utan djur??? Och fågeln är, som sagt, höstdeppig... Han föredrar vår och sommar! Och fiskarna har fortfarande parasiter och beter sig konstigt och några mår rätt dåligt... Men vi medicinerar och matar och håller koll... Och glöm inte att har ni några slantar över, eller något rum som inte används så mycket, eller känner någon som gärna vill ha katt, så finns det seriösa organisationer som räddar utslängda katter och ger dom hem (och tillfälliga akuthem). www.katt.cc http://www.kks.nu/
11/11-08. Jag är gravid! Har vi tur denna gång, får vi barn till sommaren!!! En sommarunge med regnbågssjäl.
I torsdgas var vi på sjukhuset och tog blodprov, för dte är det säkraste sättet att mäta hcg-nivån (kolla om man är gravid) och kl 10.50 ringde läkaren till min mobil på jobbet och berättade att jag är gravid! Helt overkligt! Vi vågar knappt tro det! Ändå berättar vi det för alla, för att dte känns bäst för oss. Alla har ju hängt med från början, alla undrar, vi blir påverkade & kan/vill inte hålla dte hemligt och låtsas som ingenting... Så även om vi vet att allt kan hända... Att inget är säkert... Så är vi ändå lyckliga! Och glada & förvöntansfulla och en och annan känsla har man redan fått för "embryot/cellklumpen" i magen! :-)
Jag har lite ont i magen, som mensvärk, ibland, är tröttare än vanligt, kissar hela tiden & ja... Det känns bra att märka något! Även om jag bara är i vecka 5! TÄNK OM VI VERKLIGEN FÅR BARN DENNA GÅNG!!!
Som Amy Macdonald sjunger:
"I'm always told to be the dreamer-kind... Wake up one morning and my dreams are life! Never let them bring you down: Never let them tear you down... All my dreams are built around your face and this place..."
5/11-08 Vågar man gå på toa, tro?
Har försökt uppdatera denna sida många gånger men dte är svårt och det krånglar och tar ¨åååång tid utan att ens funka. Försöker igen:
Katterna mår superbra och Sati är så gosig och har börjat leka mycket mycket mer, igen! Kul, med tanke på att han fyllde 7 år den 23/7. SMilla är allmänt galen och söt! Sedan jag var hemma 1 vekca och i princip bara låg i sängen/soffan, så har hon blivit gosoman! Jo, hon MÅSTE gosa HELA tiden och ligga i knäet när man äter, sitter någonstans eller bäddar sängen! :-) Dessutom har hon en sport: Leta upp-Jaga -Fånga-slita sönder-Mammornas RENA strumpor. *normal katt?!* Pippifåglen Honey har varit ovanligt tyst och lugn senaste 3 veckorna. Kanske han mäsrker av mörkrets inbrott och är lite höstdeppig... Det brukar han faktiskt vara, när jag tänker efter... Han lever upp under våren & sommaren!
Fiskarna däremot har några jävla parasiter av nåt slag, som jag inte blir av med. Jobbigt att se att ens djur (även om det bara är fiskar) inte mår bra... Men jag kämpar och medicinerar...
Vi, min Mamma och hennes nya, var ju och såg musikalen/teatern "Jösses Flickor" för ett tag sedan. Den var bra, men inte så gripnade, känslomässigt laddad och stark som den kunde ha varit. Den var kanske aningen för snäll. Med aningen för lite äkta kärlek, hat, kamp, sorg, svek, uppoffringar och lycka. Mne saken kvarstår: Utan ALLA feministers ständiga kamp genom ALLA tider, hade INGEN kvinna idag varken haft jobb, län, föräldraledighet, hyfsat rättssystem eller NÅGOT att säga till om. GLÖM ALDIRG DET.
I mOrgon, torsdag 6/11 ska vi till läkaren och ta blodprov för att exkat kunna avgöra utifll jag är gravid eller inte. Mensen har ännu inte kommit, men den har ett dygn på sig, så vi vågar änu absolut inte hoppas. Och gå på toa är livsfarligt och ångestfylld och jag får fan hjärtklappning och yrsel av att leta blodfläckar... *Man blir dum i huvet av detta*
SÅDÄR: Nu kröp Smilla upp i mitt knä och kräääääver gos och uppmärksamhet! Hon är sötast!
Våra Mammor har varit med om omvälvande saker båda två, denna vecka: Den ena har äntligen blivit FRI från enorm tyngd på axlarna plus gnagande fotbojor, övervakning med stålblick; försäkringskassa och moderata åsikter om när en människa kan arbeta. Nu är hon fri. Är sin egen. Har fått sitt liv tillbaka.
Den andra Mamman har tagit det vansinnigt stora, sorgliga, spännande & svåra steget att flytta från sitt älskade, vackra hus till en lägenhet. En sjukt snygg, modern, perfekt lägenhet, inredd exakt etfer Mammans smak och i rätt läge. Men det kommer att fällas många tårar & skratt från och med NU tills dagen hon flyttar i januari-februari-09...
Och OBAMA vann USAvalet!!! Vilken jävla tur!!!! TACK alla någorlunda vettiga amerikanare som röstade på honom!!!
25/10-08 EMBRYO insatt, 9 i frysen...
I Onsdags gjorde jag alltså äggplock, som jag beskrev här under, är det ett litet ingrepp: en liten operation. Men den gick smärtfritt eftersom jag var så full av smärtstillande & lugnande! :-) De fick ut 17 äggblåsor!!! Det är många, sa läkarna.
Efter alla var utplockade fick jag sova i vårt lilla rum, sedan fick jag & Susann frukost (jag hade ju varit fastande). Efter dte åkte vi hem & jag var trött, men helt ok. Det var framåt kvällen det började bli obehagligt. Jag fick världens kramper i magen. INTE runt äggstockarna, som jag hade räknat med, utan i hela magen. Dessutom var magen jättesvullen. Sedan blev jag jättedålig i magen också... Då antog vi att dte var magsjukan från jobbet som jag fått. Men ju mer vi läste på internet dessto otäckare blev det, eftersom vi då läste oss till att man lätt blir överstimulerad när man har producerat så många ägg... För mycket vätska & äggblåsor, förstorade äggstockar, vätska & blod i buken, andningssvårigheter, fsvullen mage, feber, illamående, dålig mage, svår smärta... JAA... Allt det läste vi & blev rädda. Ringde både onsdag & torsdag kväll till sjukvårdsrådgivning & kvinnokliniken & de tyckte jag borde kontakta RMC som gjort ingreppet, men DE fick vi inte tag på.
Ja ja. Det VAR inget farligt. (Risken finns fortfarande att jag blir/är överstimulerad) Men än så länge har det inte blivit värre... Men obehagligt var det att inse att jag kanske var på väg att bli allvarligt sjuk, UTAN att mina läkare varnat & berättat om detta & de symptom man skulle vara uppmärksam på. TYPISKT dom, faktiskt.
I alla fall, så sattes igår ett EMBRYO in i mig! Läkarna och folket från labbet var mycket stolta över hur fint mina GULDÄGG hade utvecklats! Fort, bra och stort! Så nu hoppas vi att detta lilla embryo trivs hos mig, vill bygga bo där inne och sedan stannar där i 9 månader & sedan kommer ut till oss, som vårt lilla barn!
Embryots 9 syskon ligger i frysen & väntar...
Och ikväll ska vi se "JÖSSES FLICKOR". Nice.
"14 ägg & en coca cola"
Jag har alltså med ett berg hormoner av olika slag OCH min eminenta kropp (!!??!) lyckats producera 14 ägg!!! När vi kollade igår (15/10-08), var varje ägg mellan 9 & 13 mm. Och på onsdag (22/10) är de förhoppningsvis stora nog -& kvar- så att läkarna kan plocka ut dom! Detta sker inte helt smärtfritt utan först går de in den självklara vägen en liten bit, sen tar de en liten genväg med hjäp av en kniv. Aj Aj. Så det blir stesolid, smärtstillande & dropp plus sängläge för min del. Helt ok med tanke på vad det hanldar om. Sen får de ägg som överlever att bli utopererade, umgås med några miljarder spermier 1 dygn, och förhoppningsvis lyckas befruktas. Så på fredag eller lördag återinförs 1 befruktat ägg i mig. OM allt funkar... Sen ska det väntas lite grann igen. 2 veckor. men väntan har blivit ett normaltillstånd här hemma nu. Inte så att det börjar bli trevligt, men man har vant sig. Det är först nu i veckan som det har KÄNTS i mig: Min kropp & min själ & mitt huvud att dte är på G igen. Och mer på G än det någonsin varit tidigare. Och det känns bra att det känns igen! :-)
Frågan är hur mina fiskar mår ikväll:
Jag har de senaste 2 veckorna upptäckt att de har något problem... 1 Guppy har självdött & en har jag kokt (jo, för dte är den skonsammaste döden för en sjuk fisk) och sen har några till börjat uppvisa märkliga beteenden, bland annat ligger de då & då på botten för att sedan simma vidare... Det är märkligt. Men vad skulle jag annars få för djur, om inte märkliga?! ;-)
Så idag köpte jag medicin som ska ta död på parasiter av olika slag. & den trevliga, kunniga, roliga & intresserade expediten förklarade idag hur mycket medicin jag skulle hälla i akvariet... Först sa han 40 droppar. Sedan 30 droppar, sedan 3 ML, sedan 40 NÅNTING, sedan kom andra kunder & jag trodde jag fattade. Så jag traskade hem, hällde ner 40 ML medicin i akvariet & insåg en smula för sent att jag är dum i huvudet. Medicinen är färgad mörkblå & när jag inte kunde urskilja fiskarna i det plötsligt blecklika vattnet, bytte jag snabbt som tanken vatten (för andra gången idag) och hälde i nytt friskt vatten!!! Fiskarna fick idag shock efter shock... Sedan började jag leta efter vår mal, den hittade jag fastklämd, sönderslamsad inuti filtret. Efter detta upptäckte jag att temperaturen stigit från 26-28 grader, vilket INTE är bra, så sedan fick jag hälla på ännu mer vatten -för tredje gången på 2 timmar- som var något svalare. Sedan släckte jag & lämnade akvariet åt sitt öde. "Voj voj ändå..." Som Mumintrollets Mamma skulle ha sagt.
Träffade mina förra kollegor från avdelningen Draken i veckan! Jättekul och träffa dom! I like them and the time we had!
Men tyvärr har en av mina bästa vänner blivit tvungen att avbryta sin IVF-behandling. Vi var på samma ställe ibehandlingen, men hon var tvungen att avbryta allt på grund av komplikationer. :-( Så väldigt synd om henne som har kämpat länge & hårt, hon också.
29/9 - 7/10 : 2008
FRISK SMILLA-KATT!!!
IVF-BEHANDLINGEN PÅBÖRJAD!
GRODOR KAN SKRIKA...
KATTUNGE UPPHITTAD & RÄDDAD!!!
SMILLA:
Har äntligen ätit klart medicinen!!! Hon har vait duktigare och mer tålig än man kunnat tänka sig, vi är imponerade av hennes tålamod samt av vår "medicin-inkastar-teknik"... (Ha i minnet hur 1 veterinär, 2 djurskötare, 1 handduk samt jag & min fru fick hålla fast Smilla förra året när hon vaccinerades & chipmärktes...) Nu hoppas vi alla innerligt att hon är frisk & att hon & Sati håller sig friska länge länge! :-)
GRODAN (på bilden är inte den som skrek):
På kolonin den 27/9 upplevde jag något otrevligt: Jag tror jag trampade en groda på benet. Jag skuttade ut på trappan och hörde något pipa & gnälla bredid trappan. Jag trodde det var en mus men såg en groda som tumlade runt & kastade sig hit & dit. Den pep högt. Till & med min fru som var inne i kolonin hörde pipen. Jag förstod först inget men insåg snart att jag måste ha skadad den på något sätt... Jag fick en smula panik & tänkte lyfta upp den & lägga den i buskarna bredvid dammen mer skyddad, men när jag rörde vid dens ben, skrek den. Vi lät den vara ifred & efter en stund var den borta, hade väl tagit sig till någon närliggande rabatt. STACKARS groda. :-(
IVF:
Vecka 40 påbörjade jag IVF-behandlingen: Synarela-Nässpray, 3 puffar om dagen. Av alla de otäcka biverkningar som finns, har jag än så länge bara drabbats av enorm trötthet, sjukt ömma bröst & rätt "gråtmilt humör"! & denna vecka (v. 41) är det dags för sprutorna igen, fast mycket högre dos/enhet hormon än tidigare. SKÖNT att dte händer grejer! (Ca 1 år sedan jag fick missfall nu föresten).
ÖVERGIVEN KATTUNGE:
Igår 6/10 när jag var på promenad med jobbet hörde vi pip från en buske. Där under skymtade en liten liten kattunge som skrek hest. Jag fick verkligen ångest för vi kunde inte ta med den till förskolan... Men under min rast & planeringstid mellan 12.30 och 13.45 hände följande:
Katten satt kvar under busken, men när jag kom fram, försvann den ner i ett kaninhål. In under busken kröp jag & lade mig "tillrätta" bredvid hålet. Först var den lilla lilla kattungen rädd, så så fort den såg mig backade den ner, sen kikade den på mig & smög upp öronen över kanten men försvann lika snabbt igen. Men Efter ca. 20 minuter började den jama hest. Jag provade olika metoder; jag var alldeles tyst, lekte med en pinne framför öppningen, pratade, jamade & lade ut små delade bitar kattkulor (torrfoder). Att prata funkade bäst & katten kom fram och lade sig i öppningen & svarade mig & tuggade skakande av hunger i sig några småbitar mat. Efter ca 1 timme märktes det att den ville komma till mig, den kom längre fram & tittade på hela mig, inte bara mitt ansikte. Slutligen kommunicerade den lite med mig, genom att blinka ödmjukt tillbaka mot mig, när jag blinkade mot den. (På katters språk betyder sakta blinkande att "jag är snäll & tänker inte bråka".) Dessutom lyfte den på svansen när jga pratade med den, vilket är ett tecken på att den var glad att se mig! Nu var tiden tyvärr inne för mig att gå tillbaka till jobbet, men nu var jag fast besluten att få tag på den lilla svarta katten med den vita nosen & de vita pyttesmå tassarna. Ögonen som kikade på mig var nyfikna & på väg att gå från blått till grått.
Som tur är har jag återupptagit kontakten med en av alla organisationer som lokaliserar, matar, fångar & ger nya hem till utslängda,förvildade, oönskade katter. Enligt tjejen jag känner från "Förvildade Katters Förening" fanns det en tjej som kunde ta emot kattungen redan då igår, om jag fångade den, annars kunde de komma under veckan & hjälpa till att fånga den med bur etc. Men jag kände att denna lilla kisse var för liten, rädd & osäker för att våga gå in i en bur. Dessutom hade den ju redan ett "hem" (kaninhålet) att söka skydd i, så det skulle säkert ta lång tid innan den skulle våga gå in i en främmande bur. Och så var den så ensam att jag absolut trodde att dte var bättre att utnytja dess ensamhet, ledsenhet & kontaktsökande för att rädda den.
Och det gick till slut!!! När jag kom tillbaka efter jobbet 16.30 var den inte där, jag hörde dne jama men den var inte hemma. Så jag gick en runda, för den kanske var ute på toabesök & då ville jag inte va i närheten så den inte skulle våga gå ner i hålet igen. Och så fort jag kom inom synhåll för busken, efter 10 minuter hörde jag den skrika högt & hest. Nästan som om den ropade på mig. Jag kröp in och lockade på den. Den kom direkt & lyfte på svansen!!! den kände igen mig! Den jamade högre nu. Den ville ha mer kattkulor. Den var lite mer orolig & sprang fram & tillbaka, men så fort jag sa nåt, svarade den mig & tsåg på mig. Ja, den pyttelilla källingen SÅG på mig. Granskade mig. Kände in mig. Försökte närma sig stegvis, men sprang ner i hålet med jämna mellanrum, innan den kom så nära att jag kunde ta den. Men så sa jag det magiska orden: "Vill du ha mat? Mat? Kom ska du få mat!" DÅ kom den! :-) Den jamade högt, hest & uttrycksfullt "MEEOW Meow mioj!" Och jag kunde ta den lilla, varma, mjuka kroppen i mina händer och lägga den tryggt mot mitt bröst. Där kröp den ihop. Lade sig till rätta. Som om den pustade ut: "NU ordnar det sig. TA HAND OM MIG."
Jag fick skjuts hem av en kollega, sen satt jag med kattungen ömsom i knäet ömsom bakom ryggen,i källaren ca 40 minuter och väntade på att klockan skulle bli 19.00 & jag kunde överlämna katten till Emilia som skulle ta hand om den lilla bebiskatten. De 40 minuterna gick alldeles för fort.
Jag kommer aldrig att glömma detta lilla liv. Dessa rädda, nyfikna, hjälpsökande ögon; de bedjande men bestämda jamningarna; den lilla mjuka kroppen & den fluffiga pälsen: Tassarna som var kalla men som snabbt värmdes upp av min jacka. FÖRTROENDET den gav mig. Lugnet då den låg i min famn/hand. Detta mästerverk bland djur, denna hjälplösa bebis som någon hjärtlös "människa" slängt ut. Denna lilla älskling som jag under några korta, men avgörande timmar fick möjlighet att kommunicera med. Som jag lyckades rädda.
Och om den nu är sjuk och ändå dör, så dör den i alla fall INTE ensam, kall & rädd i ett kaninhål.
STÖD DJURORGANISATIONER. BÅDE INTERNATIONELLT & PÅ HEMMAPLAN. DE BEHÖVS. DE RÄDDAR LIV.
Kattkommando Syd. Katthjälpen/jouren. förvildade katters förening. etc.
23 september 2008:
MAN INSER HUR VIKTIGA ENS DJUR ÄR NÄR DE PLÖTSLIGT BLIR SJUKA
I torsdags kände jag en knöl under Smillas hals. Vi fick båda panik. Med MISHKA och hans plötsliga, oförklarliga bortgång, i färskt minne, trodde vi båda det värsta. Vi åkte in akut med Smilla samma kväll. Läkarna misstänkte inflammerad tandrot eller ett sår som infekterats. Så SMilla fick ett par sprutor där hos veterinären, plus recept på medicin vi skulle ge dagen efter.
Men den natten kräktes Smilla flera gånger och på morognen kunde hon inte äta, hon föröskte men det gick inte. Vi ringde djursjukhuset och de sa att vi skulle komma in direkt med henne.
Den här gången sövde de henne & kollade igeonm typ allt. Exempelvis kollade en tandläkare tänder & svalg, men fann inget fel. De skar i knölen (som vuxit från "vindruvsstorlek" till "plommonstorlek") och fick fram resultatet att dte INTE var cancer. TACK gudinna för det.
Slutligen kom de fram till at det är Smillas spottkörtel som är inflammerad. Det går att bota med många mediciner. Men blir dte inte bättre, måste det opereras och det går, men komplikationer är tyvärr vanligt & allvarligt.
Men i nuläget medicinerar vi Lilla Smillis 2 ggr om dagen med en massa medicin (4 st & det är STORA kapslar & piller). Knölen har gått ner och Smilla är sig lik, helt osm vanligt igen. Fantastiskt skönt. Vi vågar nästan hoppas på attd te kommer att bli bra. Att Smilla blir helt frisk. HOPPAS SÅ MYCKET.
Sati är som vanligt, gosig, glad, lite tjurig & vacker! Honey kvittrar en hel del, men har inte flugit på över 1 vecka! Fiskarna mår förträffligt och ynglar av sig stup i kvarten, så jag får fiska upp små yngel titt som tätt. Och en hel del låter jag vara. De flesta klarar sig ändå. Och efter denna babyboom i "EnergiKällan" måste jag snart skaffa nytt akvarium!!!
Jag och min fru mår också bra! Och o mEN VECKA påbörjar jag hormonbehandlingen inför stundande IVF!!! Overkligt och underbart!
MER dramatik i "Energi-Källan" 12/9-08. Idag var jag hemma från jobbet med klassisk förkylning
FÖRUTOM att jag idag insåg det trevliga, att jag och min vän sofia (före detta kollega, fotograf, smyckesdesigner) ska påbörja vår IVF-behandling samtidigt, hände även annat på BEBIS-fronten! :-)
Nämligen: När jag pratade med Sofia i telefon, såg jag plötsligt ett YNGEL i akvariet!!! Jag gick ner till djuraffären & köpte en genomskinlig, flytande plastbehållare i 2 "våningar" med galler emellan, i vilken man ska förvara den gravida fiskhonan. Sagt & gjort. Jag fångade den synnerligen irriterade Black-Molly honan & ploppade ner henne. Hon var SÅ arg! Det är helt klart hon som bestämmer, tycker hon. Men hennes make gillar tydligen dominanta damer, för han var väldigt kärleksfull & höll sig hela tiden nära plastbehållaren & de simmade bredvid varandra & såg längtansfullt på varandra! (Nåja...)
Emellertid insåg jag snabbt att jag tagit alldeles fel, för det kom hela tiden fler & fler YNGEL utanför plastbehållaren & inte ett enda inuti!!! Jag ringde till djuraffären (de är nog rätt trötta på mig vid det här laget...) & bad om råd! De sa inte mer än att "då är nog Platty-honan (honorna) också gravida!!! Men tyvärr går det ju inte att rädda ynglen, de kommer att bli fiskmat".
NÄ MINSANN!!! Här ska inga fler bli ihjälbitna utan att jag försökt hjälpa dem! Så jag gjorde det omöjliga: Fångade 5 yngel & stoppade ner dessa små bebisar i plastbehållaren & släppte lös den sura Black-Molly honan. Hon får vänta ett tag med att föda faktiskt & SÄGA till i tid så man hinner köpa en plastbehållare till henne också! ;-) Så nu har jag 5 fisk-bebbar! Jag ser då & då fler yngel i akvariet, men de är svåra att fånga... De är rätt smarta, så antingen klarar de sig, eller så... Ja... Eller så får de... Möta samma öde som de flesta andra yngel också tvingas göra. :-(
MEN jag har i ala fall räddat 5 stycken! Jag har i alla fall försökt! Och räddat dom från att bli levande uppätna!
slutet Augusti & börjanSeptember 2008: De senaste veckorna har vår fokus legat rätt mycket vid akvariet; "EnergiKällan"! Där inne råder full aktivitet, både positiv & negativ...
Vi har båda haft en hel del kvällsmöten på jobbet (plus en trevlig After Work!). Och SJÄLVKLART hade jag extra sent möte den 27/8 när vi firade TREårig bröllopsdag!
Våra katter mår bra, men söta Smilla behöver banta, trots att hon inte äter speciellt mycket & dessutom leker & springer varje dag, TROTS det, så är hon rund nu. Hon är den sötaste i världen, men det kan ju bli hälsofarligt med övervikt. :-( Sati fyllde 7 år den 23 augusti! Mitt lilla hjärta; Min själsfrände; Min Silkes-katt; är nu 7 år gammal! :-)
Honey-fågel mår också bra & har flugit en hel del! Dessutom har han börjat sitta på grenarna/pinnarna längst ner i buren & försöker ta sig ner på golvet i buren. Han har nu med andra ord, tagit besittningen över HELA sin bur! *Duktig fågel*
Under veckorna har vi även varit på fest i Perstorp, träffat bekanta, ätit på restaurant & varit på flygplansmuseét i Ängelholm!?!
I akvariet har vi 5 gula plattys, 2 Black-Molly, 5 Red Cherry-Räkor & 2 Pinochio-räkor (Pinochio-räkorna har lååång nos/näbb/mun, precis som en viss Pinochio!). Räkorna köpte vi i tisdags, de adra har bott här 2 veckor redan. Plattysarna är livliga & trevliga. Black-Molly honan däremot är troligen gravid (kul att nån i familjen lyckas *ha ha ha*) och är jäkligt aggressiv. Det fick tyvärr en av de stackars Pinochio-räkorna bli offer för: I sama sekund som räkorna landat i akvariet började honan:
Attackera. Främst EN liten räka grymt. Hon letade upp den, jagade fram den ur gömställena, knuffade ner den från bladen och hetsade (jo faktiskt) upp de ointresserade Plattysarna, tills de också började jaga denna lilla räka. Även Black-Molly hanen var på räkan, men han och Plattysarna nafsade bara lite & struntade sen i den. Men hon dödade den till slut. Jag fick panik när jag såg hur hon betedde sig: Jag skällde på fiskarna, hotade dom, bad dom & försökte avleda dom med hjälp av mina fingrar, men inget hjälpte (!!!) så jag rusade ner till affären på hörnan där vi köpt räkorna, 15 minuter tidigare. Jag bad om hjälp & de tipsade att ge fiskarna extra mycket mat & kanske även släcka så räkorna skulle hinna gömma sig & få den rätta akvarielukten, annars fick jag självklart lämna tillbaks räkorna, sa dom. Men jag hann inte. När jag kom tillbaks märkte jag att den lilla räkan låg på ett blad, levande men anorlunda på något sätt... Jag matade fiskarna skitmycket, med frysta mygglarver (vilka föresetn SATI är helt galen i..??!!??). Sen märkte jag att Black-Mollyn lugnade sig... Men morgonen efter låg den stackars, oskyldiga räkan död på botten. Ihjälbiten. :-(
Denna hemsida krånglar rätt mycket... Jag försöker lägga in text & bilder flera gånger i veckan, men det tar över 30 minuter för lite text & en bild... DÄRFÖR händer här ganska lite, tyvärr...
Paragraph.
30/8 -2008
I veckan har jag jobbat över lite till och haft långa kvällsmöten. Så jag har verkligen varit helt slut på kvällarna, somnat före frun kommit och lagt sig, typ!!! *tråkigt*
Och så blev vi påkörda när vi stod i kö vid ett rödljus vid Jägersro. Bakifrån kom ett äldre par och körde rätt in i bilen. Men den jävla gubbstrutten & kärringen blånekade och påstod hotfullt att det var VI som BACKAT rakt in i deras bil och att de minsann skulle kalla på polis om vi inte erkände?!?! HELT sjukt att folk kan bete sig så! De vägrade. Totalvägrade se en lösning. Så tillslut sket vi i det. De hade fått en pyttepyrttepytte-liten skråma på sin registreringsskylt, som bara syntes om man tittade nära. Medan vårt dimmljus var kvaddadt. Så vi sa att vi betalar var för sig, för vi kan inte komma överens. 500 kr förlust för oss. *MORR*
Och så händer det grejer inom släkten. Uppbrott & förändring. Det är bra i de felsta fall, även i detta fall tror jag, men det hände hals över huvud, utan att någon hunnit blinka och nu ska allt göras om och förändras och flyttas på några veckor utan att någon hunnit vnja sig vid tanken eller inse viden av allt... Känns som om det går för snabbt. Att en person bestämt allt utat att ge resten av familjen en chans... Men dte blir nog bra senare, när allt landat... *hoppas*
23 augusti 2008. Vi försöker förstå & leva med 3 månaders ny väntetid på IVF.
Jag vill inte gå till kuratorn på MAS, känns inte bra att gå dit, till de som fått mig att må dåligt i första taget.
Jag är en sån där snabbläkande typ som mår väldigt dåligt under kort period (om jag har nån/något som hjälper upp ur nedstämdheten, annars tar det tid förstås ...) sen kan jag oftast gå vidare.
Men den här gången var det svårt.
Jag kände att jag behövde något... Någon... En form av morot... En ny källa till energi att kunna gå vidare.
Den 18 augusti 2008 var det 1 år sedan min första insemination. Ett helt år och INGET har hänt. BARA sorg, besvikelser, bitterhet & stress. (Alltså på bebisfronten har det varit så, annars är ju mitt/vårt liv bra, men bebisfronten blir större och tar mer plats hela tiden ju...)
SÅ:
Något behövdes, något som kunde tillföra mig energi och glädje, ork & ny energi att fixa det här.
Något som får mig på fötter igen & framförallt:
SOMETHING TO GET MY MIND OFF THINGS.
Så vi har köpt ett akvarium.
Ja jag vet, det låter som att jag är sjuk i huvudet & skaffar djur bara för jag mår dåligt, men ni vet att det inte är så! ;-)
Jag mår mycket bättre, men förmår inte samla kraft en gång till utan någon form av hjälp eller ny inspirationskälla.
Och ett akvarium kräver INTE lika mycekt som tex. en råtta eller annat perfekt djur...
Ett akvarium kräver annan typ av omsorg & engagemang... Och ger lugn & harmoni. Det är vackert & det är mina små djur där inne, men de kräver inte mycket plats och många timmars gos & stimulans om dagen (som andra djur).
Så igår köpte vi akvariumet & har inrett lite. Fiskarna & de små supersöta/fula/roliga/knäppa räkorna kommer nästan fredag. För vattnet måste stå ett tag på grund av en massa anledningar som jag håller på att lära mig! :-)
Men jag jobbar på det. Vi har åkt till olika djuraffärer & kollat & jämfört och köpt böcker & Vi lär oss hela tiden! :-)
Och jag tänker på annat!!! Vi båda tänker på annat (inte bara fiskar!) och vi mår bättre, vi går framåt & livet känns ok igen.
*14/8-08
3 MÅNADERS NY VÄNTETID.
Ringde & frågade när exakt efter läkarbesöket man kan påbörja nedreglering inför IVF, fick positivt besked.
SEN bad jag sköterskan dubbelkolla så de blodprov jag tog i juli verkligen kommit in. De hade kommit. Men visade att jag inte längre är immun mot röda hund.
2006 var jag helt immun. 2007 semimottaglig (halv-immun).
2008 är jag helt mottaglig alltså inte immun alls.
Vaccinet jag troligen tog i åttan, har hastigt & lustigt gått ur min kropp.
Så jag direkt efter jobbet vaccinerade jag mig mot röda hund.
När man gjort det måste man vänta 3 månader innan man får påbörja IVF (eller insemination).
SÅ:
Nu händer det igen.
Nu har vi återigen (andra gången) tagit oss igenom en period av väntan.
Vi har väntat sedan maj på att sätta igång (fast vi vet att andra par på MAS fått börja under sommaren) & nu när vi närmar oss målet så flyttas det fram igen.
DET HÄR HAR HÄNT OSS SÅÅ MÅNGA GÅNGER. VI VÄNTAR, TVINGAR OSS ATT SE POSITIVT & LEVA ETT NORMALT LIV, SAMLA KRAFT, TA OSS IGENOM VÄNTETIDEN OCH PRECIIIIS NÄR VI NÄRMAR OSS DATUMET SOM ÄR VÅRT MÅL, FLYTTAS DET FRAM FLERA MÅNADER:
RYCKS IFRÅN OSS.
Jag kämpar. Jag simmar mot ytan. Jag håller vardagslivet igång. Jag anstränger mig för att inte påverkas negativt av väntan, längtan & stressen. Jag når nästan fram, hinner få näsan över vattenytan & ser ljuset. DÅ slås benen undan & jag dras ner i djupet igen. Och igen. Och igen. Och igen. Det är sjukhuset som är undervattensströmmen.
VAR SKA VI FINNA KRAFTEN ATT ORKA FORTSÄTTA?
HUR MÅNGA GÅNGER SKA VI ORKA SAMLA ENERGI?
HUR LÄNGE SKA JAG & MIN FRU ORKA TA OSS SAMMAN EFTER ETT SAMMANBROTT & GÅ VIDARE?
Sådana här metoder används som tortyr. Inom militärtjänsten i USA & Ryssland används liknande metoder för att se vilka rekryter som har mental & fysisk förmåga att genomföra uppdrag fast målet, datumet, fineden HELA TIDEN ÄNDRAS, FLYTTAS, FÖRVRIDS & OVISSHETEN BLIR STÖRRE.
De flesta klarar det inte.
HUR kan Malmö Sjukhus begära att vi gång efter gång ska klara detta?
Hur kan någon tro att vi ska helskinnade med humöret på topp, helt utan men & stressade själar ska KLARA detta?
VI ÄR TOTALT HJÄLPLÖSA.
Som det ser ut nu har jag magkatarr, huvudvärk, har brutit ihop flera gånger, har kliande tatueringar efter vaccineringen & är tillsammans med min fru hemma från jobbet.
För att skrapa ihop de spillror som finns kvar av vår styrka & vårt hopp om att en gång få bli föräldrar.
/
Vecka 32:
Jobb jobb jobb. BRA jobb som känns inspirerande & nice!Men jag har jobbat över typ varje dag denna vecka! Värsta dagen från 06.15-16.30. Allt för att få ihop komptimmar (övertid) som jag verkligen behöver inför höstens provrörsbefruktning=IVF. Och den resan har föresten börjat nu:
Vi var på IVF-skola på Malmö sjukhus, för att få svar, info och möjlighet att ställa frågor om IVF, trodde vi. Men det var helt meningslöst. De sa exakt samma sak som stod i de broschyrer vi fått. Inget matnyttigt, inget personligt, inget mer än det vi redan läst & lärt oss själva. Dessutom tog det 30 minuter i stället för de utlovade 3 timmarna!!!??? INTE kul att ta ledigt 3 timmar från jobbet när man egentligen bara hade behövt 30 minuter.
Nästa grej som händer på resan mot förhoppad bebis, är läkarmöte i september. Känns så jävla trögt, långsamt & oändligt.
Kommer vi någonsin att nå målet? Kommer vi någonsin att uppleva den galna känslan av ett PLUS igen? Och kommer detta lilla liv i så fall att stanna hos mig de 9 månader som krävs? Kommer vi någonsin att stå där tillsammans med vårt nyfödda barn i famnen? VA? Kommer det att hända oss? Kommer vi att få uppleva det? Kommer allt slit, alla tårar, all väntan, all tid, all press, alla sprutor, ALLT jobb & alla uppoffringar att leda fram till det vi önskar mest av allt? Vårt lilla barn? VA?
Mer har hänt denna vecka, vi har tex. träffat Sofia från mitt förra jobb, och hennes man Johan vilket var jättetrevligt! :-) Och en massa annat och jag hade tänkt lägga upp foton från en massa kul saker, men jag kom liksom av mig av att berätta om IVF-grejen & vår kamp & vår långa resa... Det är tungt & påfrestande att längta så hårt efter något, samtidigt som vardagslivet måste gå vidare, som om inget hänt & inget är på G.
På återseende om några dagar.
Kommer det nånsin att hända oss? Är allt detta
Vecka 30-31 har innehållit anpassning av nya jobbet, besök av några släktingar från norr, Ystad djurpark, Ale stenar, övernattning på kolonin, vandring/klättring på det magnifika Kullaberg och förstås gos med våra katter & samtalande med vår fågel! :-)
Min morbror & hans fru & deras 2 barn (mina kusiner alltså) hälsade på oss, som sagt & det var nice.
Och i vår koloni har våra grannar en väldigt trevlig hund som heter Eddie & han brukar be om att få komma in till oss varje gång vi är i kolonin & det gjorde han även nu när släkten hälsade på. Särskilt ena kusinen, Maja, tyckte mycket om denna lilla hund! :-)
Den andra kusinen, Anna, följde med oss till Ystad djurpark! Det var jättekul och vi hade en härlig dag... Och Anna fastnade för de ljuvligt söta, gosiga, busiga små getterna (fast de försökte äta upp hennes hår)!
Så har man börjat på ett nytt jobb...
Det är väldigt annorlunda från mitt tidigare arbete. Både på gott och ont. En del saker är så dumma & jag fattar inte att de gör så & en del andra saker är så smarta & superbra att man häpnar!
Men det känns bättre var dag & troligen kommer det att bli bra & funka bra när väl hösten är här & allt blir mer som det ska. (Under sommaren är allt lite löst & förvirrat på alla förskolor & skolor).
Men denna Reggio Emilia-inspirerade förksola jag nu jobbar på, har potential & energi!
MEN jag saknar verkligen mina förra ungar. Mer än jag trodde.
Och
Vecka 29 bjöd på övernatting på Ven (där vi cyklade, upplevde konst, hörde näktergalar, träffade den tama haren Kalle och åt & drack gott!). Dessutom har vi varit i Smygehuk, Ystad och firat min frus födelsedag på kolonin!
OCH med lite påtryckningar & påminnelser från min sida, har vi äntligen lyckats få remisser från MAS så vi har kunnat ta de blodprov som behövs igen, OCH blivit inskrivna på IVF-skolan i augusti samt fått datum för undersökningar hos läkare!
Provrörsbefruktning förkortas IVF och "IVF-skolan" är en 3 timmar lång utbildning/info/frågetillfälle för alla oss ofrivilligt & oförklarligt barnlösa som ska påbörja provrörsbefruktning under hösten.
Först lite bilder från VEN.
...Och så fruns födelsedag! Många kom och grattade henne! KUL! :-)
Paragraph.
Vecka 28 innehöll Kolmården, vänner, släkt, koloni ( där vi lagt in nytt plastgolv i köket), Marknader, loppisar och fotograferande med den nya kamera jag köpt! :-)
Här kommer nu ett urval av bilder från Kolmården. Det var SVÅRT att välja bilder!!!
Jag tog nämligen 200 bilder och min fru 150 bilder!!! Men ni slipper kolla på alla! ;-)
Vår första semestervecka; v.27, har innehållit jobb, slit, bärande, målande, bilresande, spikande, hamrande, mat, sol, lugn, avkoppling, vänner och skratt!
Först ut är bilder från när vi hjälper Mamma att måla och möblera hennes nya hus! Hennes katt LABAN hjälper självklart till genom att svassa runt och lukta på den nymålade färgen...
Det var många av våra och Mammas vänner som hjälpte till att måla dag nr.2. SKÖNT!!! Dessutom hade vi överraskningsfest för en av dom som fyllde år! :-)
Och på vår koloni byggde vi en såbänk... Med bräder (!!!)hammare, spik, borr, yxa och svetten lackade. Och jag som alltid gnäller över att frun aldrig tar foton på mig, fick så jag teg!!! Hon tog när jag intet ont anande slet som värst i shorts och BH!!! :-)
Hardworking woman!
27 juni 2008.
Idag skulle jag ha fött vårt barn om jag inte fått missfall. Svårt att förhålla sig till. Sorgligt & overkligt.
Samtidigt känns det ok för nu ska vi ju påbörja nåt nytt i augusti: Provrörsbefruktning. Vi har haft vår sorg och vi har tagit oss igenom besvikelse efter besvikelse. Men nu försöker vi blicka framåt och inte gräva ner oss i vad som varit & vad som skulle ha varit.
Idag 27/6 var även min sista dag på mitt jobb på den underbara avdelningen DRAKEN.Här har jag under ett och ett halvt års tid; 8 timmar om dagen:
Jobbat, slitit, skrattat, gråtit, förbannat, sprudlat av glädje, skuttat & dansat, sjungit, blivit besviken, känt mig älskad, fräst & skällt, lärt mig mycket, fått de finaste komplimanger, kramat & pussat, bytt blöjor, torkat näsor, nattat småbarn, utvecklat barns språk, deras sociala förmågor, deras skapandelust, deras motorik, deras fantasi, deras empatiska sidor, deras miljö&natur-medvetande, deras genusförståelse... ETC.
Jaa, här har jag planerat & genomfört förskoleverksamhet med hela min själ & mitt största engagemang. Därför att jag älskar mitt jobb, för att jag trivts oerhört bra & därför att Draken-Barnen är några av mina bästa vänner.
Idag gråter jag alltså lika mycket för det barn jag själv inte fick, som för att SAKNADEN av de 19 barn jag nu lärt känna och tycker så oändligt mycket om, är så stor.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
MidsommarAfton 2008 i småland, vid Hattasjön med folk och fä!
LÄSKIG LÄSK!!! Ser du den oranga färgen i muggen? Läsken befann sig inte längre än några sekunder i muggen och ändå lämnade den dessa starka färgavtryck...
Vi stannade på vägen upp till Hattasjön och fikade och det var på detta fik som vi insåg hur starka färgämnena är... Och utanför fiket hade en ORM bytt om! :-)
Det kanske inte ser så festligt ut, men det var det!!!
This is the ReadHead who owns the place! :-)
Och naturen är härlig där ute i skogen.
Det var ju midsommarafton, så jag behöver väl inte nämna att det regnade då & då?!
Ibland är regn grått & ger allt en färglös ton... Men ibland gör regnet att vissa saker blir vackrare än nånsin...
På Vhen finns bland andra konstnärer, Celesté och hennes man! Deras tavlor och skulpturer är härliga!
14 Juni 2008... Var vi ute och åkte i Norra Skåne. Var vi vid hav och kust. Var vi hemma och fotade våra katter... Var vi -tro det eller ej- i Folkets Park och såg fotboll?!?! Var vi på klubben VOGON VARIETY's sista arrangemang på 9 år... En aktiv dag! :-)
Sati vilar! Trött på att ha kameran i nosen och trött på allt blixtrande! :-)
Vogon Variety är en Goth-Synth-Svartrock-Klubb som jag var med i styrelsen för, ca de första 4 åren den fanns... Nu tvingas klubben byta lokaler, efter 9 år på samma plats... Vi var med sista kvällen och firade med dans, glass, kramar och samtal! Och mitt i allt började det snöa?!?! :-)
Alltid kul och ha en bild på sig själv INNAN man går ut, för under kvällen händer alltid konstiga saker med smink, kläder och frisyrer, som synes här under...!
6 juni 2008. Skog. Äng. Blommor. Sol. Ledighet.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
31 maj: Vackert Bröllop i Kalmar!
Fantastiskt väder, en vacker trädgård, fina kläder, trevliga gäster, god mat, bra fest efteråt och ett förälskat och fnittrigt brudpar!!!
Ja, vi var också fina! :-)
Tyvärr förstördes kvällen för mig av att hela tiden bli påmind om att jag SKULLE ha varit höggravid vid denna fina tillställning, OM inte missfallet förstört alltihopa. Jag/vi trodde aldrig att det kunde vara så psykiskt påfrestande... men detta var en av de stora tillfällen som vi sett fram emot att få möta alla, som blivande föräldrar. En av de där gångerna som skulle varit så speciell. Det var jobbigare än jag kunnat föreställa mig. Ändå ansträngde jag mig så gott jag bara kunde för att klara av det och inte dra ner stämningen för brudparet. Men vissa saker är omöjliga att styra över, att förstå och kämpa emot.
Dagen efter bröllopet åkte vi till Öland och upplevde bland annat Borgholms borgruin. Oerhört mäktigt och vackert... Vi var där tidigt, utan alla turister, och med solen, alla kajor, svalor, koltrastar och duvor som enda sällskap...
18.797 steg har jag gått idag: Till & från, samt på jobbet! :-) Jag är duktig!
Stegräknare är kul! Undrar hur många mil det blir på en vecka... 30 maj 2008!
-------------------------------------------------------------------------------------------------
25 maj 2008
*Eva Dahlgren´s "Guldlock":
"Kom Guldlock med ögon blå.
Kom nu för jag längtar så.
Kom nu med din evighet,
som det enda svar jag vet.
Kom stjärnöga ge mig tröst
som vårvärme i mitt bröst.
Kom liten till värld så stor
Du min himmel - jag din jord.
Jag funnit kärlek, lycka & lugn... Men i mig, i mig, finns ändå tomma rum.
Kom vildvind med rosenkind
en kort stund var bara min
så lovar jag innan du ber
att ge dig fri.
Kom du som ser världen ny
som aldrig sett dagen gry.
Låt all skönhet på min jord
på nytt födas med dina ord.
Så många mil som jag färdats och sökt
någonting, någonting...
Jag funnit kärlek, lycka och lugn
men i mig, i mig...
Finns ändå tomma rum."
Hoppas alla börjar fatta exakt hur mycket vi kämpat för att lyckas. Hur djupt vi längtar. Hur innerligt vi vill ha barn. Hur hårt vi faller varje gång mensen kommer. Hur svårt det är att ta sig vidare och orka fortsätta.
NU: Efter 7 inseminationer, 1 missfall, oändliga läkarbesök, hormoner i ALLA former, alltför många lediga stunder från jobbet och med tiden som vår stora fiende, har vi bestämt oss.
Vi ger inte upp. Vi fortsätter. Vi ger oss in i en ännu större, längre & svårare process än insemination. Nu höjer vi oddsen & ökar chanserna att bli föräldrar. Nu jävlar.
17-18 Maj firade vi 6 år tillsammans!!!
Och livet är hårt för alla...
Så här lyckliga ska gräsänder vara. De lever i par och håller ihop. Men fredagen den 2 maj såg vi något mycket sorgligt vid motorvägen mellan Malmö och Burlöv:
I vägkanten låg en död gräsands-hona, hon hade blivit påkörd. Bredvid henne satt hennes partner. Han sat tätt tryckt vid hennes sida. Han satt hos henne, och väntade... På att deras liv skulle fortsätta tillsammans.
Detta är bara ett av de tecken som bevisar att djur har känslor och kan känna/visa både sorg och glädje.
Och det börjar bli varmt nu. Småkrypen har bråttom och regnbågarna skimrar.Fåglarna flaxar och grodorna plaskar. Katterna skuttar och blommorna spirar. Människorna vaknar till liv och allt känns lättare. Nästan allt.
Och det är vår nu. 1/5 2008.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
WENDY JAMES i sitt nya band RACINE.
Helt klart en av de coolaste, starkaste, häftigaste, snyggaste, sötaste, mest kaxiga och tuffaste kvinnorna som finns.
Och hon pratade med MIG.
Och hon pussade MIG: På munnen.
Och hon gav en enastående rockkonsert 2/3-08 i Stockholm.
Och jag är så lycklig över att jag har fått uppleva detta.
Frustration för en katt!
I kväll 1/4 landade en duva utanför vårt fönster. Hon verkade helt på det klara med att det fanns en katt innanför OCH att det var glas emellan. Hon var inte rädd och brydde sig inte.
Men det gjorde SATI. Han smög sakta fram mot fönstret och rörde sig som en äkta panter i den avgörande stunden i jakten... Med otrolig smidighet och så långsamma rörelser att en kameleont skulle bli avundsjuk, närmade Sati sig fönsterglaset...
DÅ...!!! Då fick Smilla också syn på duvan och kom farande högljutt jamande och utan en sekunds eftertanke. Hon klättrade över Sati och ställde sig på bakbenen och slog med tassarna på fönstret.
Duvan skrattade och Sati suckade djupt.
Ibland blir längtan för stor. Allt man gör kretsar kring en sak; ett mål; ett syfte; en dröm man vill få få uppfylld...
Man kämpar hårt och ihärdigt och tror sig många gånger ha nått målet. Tror äntligen att man har lyckats... Att NU är det vår tur! Men så är det inte så. Man blir besviken och lurad. Man tvingas börja om från noll. Igen. Igen. Och igen.
DÅ är det jävligt svårt att vara glad.
När livet inte riktigt går som man önskar, har jag lärt mig att man måste försöka skratta lite i alla fall...
Därför har jag här smalat en massa NEMI och Gustav...
Påskhelgen bjöd på konst och fåglar!
Stort bo med ägg, precis invid Häckeberga slott.
8 Mars 2008. Kvinnodagen.
Glöm aldrig all ojämställdhet som ännu råder. Glöm heller aldrig att många saker, lagar och händelser vilka vi idag tar för givet, är saker som kvinnor under många år, kämpat sig blodiga för, för VÅR skull...
Keep up the fight. Never give up.
Vår älskade Mishka dog den första Mars 2007.
Idag, 29/2-08 är det alltså ett helt år sedan han oförklarligt insjuknade och plötsligt rycktes bort från oss. Vår familj lämnades i chock och tystnad. Denna leende, glada kattunge-lika katt finns för alltid i våra tankar och drömmar.
Eva Dahlgren.
28/2-08. Lund. Total glädje. Magnifik konsert och otrolig musik. Humor och allvar. Denna kvinna och hennes musik utstrålar styrka. Det behövs. Mycket bra födelsedagspresent!
-------------------------------------------------------------------
"Vem kunde ha trott att Längtan efter någon eller något kunde vara så stark? Växa sig så stor, av sig själv; ur den Blå Luften?"
Musik som förändrat livet.
Wendy James, sångerska i TransVision Vamp. Detta band och denna kvinna har jag som skriver lyssnat på sedan i 20 år. Ja, sedan jag var 6 år helt enkelt. Min Mamma och jag letade upp Wendy och hittade hennes hus och fick foton av henne när jag var ca 13 år. Fantastiskt!
Hennes RÖST, hennes MUSIK, hennes TEXTER och hennes KAXIGA ATTITYD... Det är bitar som fortfarande gör mig lycklig och får mig att känna mig stark.
Och den 30/1 2008 upptäckte min Mamma att Wendy James har ett nytt band: RACINE!!! Hon har, efter 10 års uppehåll, gett ut skivor och är produktiv som fan igen!!!
Här är en (svartvit) tidig bild på Wendy och en ny bild där hon är i full aktion!
Wendy James med sitt band Racine ska till Stockholm i april. Det ska jag också.
Och så Eva Dahlgren förstås!
Eva Dahlgren är naturligtvis också en mycket viktig musiker som funnits med i våra liv länge, speciellt för den ena av oss fruar har hon funnits alltid... Bilden här bredvid tog vi i november -06.
Härlig vår det blir, fylld av musik!
Patti Smtih is still going strong!
Min fru har lyssnat på Patti Smith hela livet. Och när vi blev tillsammans introducerade hon Patti Smith för mig och jag föll pladask!
Undercover Cats.
19/1 2008 Honey på strålande humör!
Honey pratar goja, klättrar, flyger och försöker locka in fåglarna som är på bilderna på hans fröpåsar, till buren!!! Han är så söt! LoverBird for sure!
